2011/07/10

Hop Farm Festival

Väl framme i London så kastade jag in väskan och så drog vi till Kent och Hop Festival. Det var en riktig legendline up; Patti Smith, Lou Reed, Iggy Pop och Morrisey. Bäst var Morrisey som avslutade kvällen och med störst publik, bäst närvaro, bra låtar och såklart faktumet att han var på hemmaplan. Det var dock inte för inget som han med sin charmiga engelska cynism frågade publiken, "Hur fasiken kan man gå upp på scen efter Iggy Pop?"

Iggy var karisma. Han var rå styrka och Iggy var en hund. Publiken var med på noterna och en tjej tog av sig topless när hon satt där på en snubbes axlar och kameran var på henne. Schysst! Jag blev i försig rätt förvånad över hur fantastiskt glansigt och fint Iggys hår var och det där bländande leendet kändes oerhört articifiellt. Annars så strålade det igenom hur äkta han var och jag blev lite tagen i hans rara avslutning. "I could say Auf Wiedersen. I could say Fuck Off. But. It's no fun, being alone." Där, Hardcore Superstar, där har vi lite äkta publikkärlek!

Patti Smith var också jättebra även fast det hade varit coolare om hon hade släppt ut djuret ännu lite mer och kört el istället för akustiskt. Den unga fiol och harpkillen var ett definitivt plus! Glorialåten var en fest och Pattis röst är så fascinerande att man står och bara njuter av att inte veta var nästa tonläge kommer att ligga.

Lou Reed kan dra något gammalt över sig.

No comments: