2011/04/15

A N I M E R A Mera

Jag tog emot min nuvarande kurs med skepticism och dåligt tålamod men har verkligen börjat uppskatta animerad och tecknad film. Det tar en stund att acceptera villkoren och estetiken men kommer man över den gränsen så känns det som en helt ny outforskad nivå döljer sig bakom.

Berättartekniken gör innehållet mer symboliskt och personligt på samma gång utan gråzoner och manipulationsdebatter. Jag gillar att den lämnar utrymme för oss att själva fylla i luckor och tillskriva meningar utan att man behöver känna att man tummar på någon specifik verklighet, personer eller historia. En abstraktare form av dokumentär skulle jag nog se det som. Jag är rätt liberal i min syn på vad som ryms inom funktionen för dokumentärfilm men ibland verkar orden dokumentär och inspiration (inspiration alltså från verklighten, inte t.ex någon opiumsvit...) glida ihop och dokumentärgenrens gränsvärde går mot noll som det brukade heta i matte c.

Att skriva hemtenta är kul men i min research stöter jag på ett oupphörligt nedklankande från dokumentärskaparna på just journalistiken. Detta gör mig såklart förvirrad. Är det en maktmässig och resursmässig bitterhet över journalistiken kontra konst och dokumentärfilmens plats i samhället? Eller är journalismens paradigm, des bågar och glas, verkligen så fyrkantiga?

Nedan följer ett litet klipp av Magnus Carlsson och Jonas Odell som är helt underbart och som väl förklarar varför inte alla bör bli läkare.


No comments: